Elektriska Nämnden / Information / Faktablad / Riskbedömning vid revisionsbesiktning
Skriv ut

Riskbedömning vid revisionsbestiktning

Vid revisionsbesiktning ska besiktningsingenjörerna enligt T300 utföra riskbedömning. Det innebär att besiktningsingenjören avgör utefter sannolikhet och konsekvens om det vid revisionsbesiktningen upptäckta felet är en fara som ska generera en anmärkning i EN-protokollet.

Är både sannolikheten och konsekvensen stor ska felet noteras som en anmärkning i EN-protokollet. Är sannolikheten liten men konsekvensen stor eller möjligen tvärtom genererar felet en fara som ska noteras som anmärkning i EN-protokollet.

Ordet ”risk” är i detta sammanhang ett sannolikhetsbegrepp, dvs. sannolikheten för att något händer i kombination med konsekvensen av en ev. händelse. Det vill säga det finns alltid risker, men de kan reduceras. Om risken är acceptabel kan man leva med risken utan att reducera den.

Om varken sannolikheten och konsekvensen är stor är det ingen fara som ska noteras i EN-protokoll. Trots det kan det vara lämpligt ur annan synvinkel att utföra ett åtgärdande. Besiktningsingenjören kan då notera en anmärkning med kategorin 5 (Rekommenderad åtgärd).

Det är besiktningsingenjören som bedömer risknivån i samband med besiktningen. Risknivån på i ENprotokoll noterad anmärkning redovisas till försäkringstagaren genom kategorisering.

Exempel:
Bilden visar kabelgenomföring i en elcentral.
I riskbedömningen ingår att värdera felet utefter sannolikhet och konsekvens. I detta fall måste man beakta var centralen är placerad. Är centralen placerad i en miljö där skadligt damm/fukt kan tränga in ökar sannolikheten till skada och det blir en anmärkning i EN-protokollet.

Kategorinivå 3 men möjligen kategori 2 om miljön är tuff och sannolikheten därmed ökar.

Är centralen placerad i ett torrt och dammfritt utrymme utgör felet ingen risk. Besiktningsingenjören kan likväl ange en anmärkning fast då med
kategorin 5 (Rekommenderad åtgärd).